Vincent och Charlie's mamma

Jag vaknade tidigt på lördags morgonen o gick på toa o såg att det hade kommit blod, ringde till förlossningen o dom ville att jag skulle komma dit. Vi åkte dit o precis som förra gången så såg allt bra ut o läkaren kunde inte se vart blodet kom i från men nu ville hon att jag skulle stanna kvar över natten för observation. Såå segt tyckte jag! Robban åkte o hämtade Vincent o dom kom upp till mej med lite godis innan dom åkte hem. Straxt efter att dom hade åkt så fick jag en ny blödning o läkaren kom in igen o tyckte att vi skulle sätta igång förlossningen eftersom hon inte tyckte att det var nån ide o vänta på fler blödningar. Jag blev ganska förvånad o plötsligt blev allt så verkligt, jag skulle föda! Vad jag inte visste då var att när läkaren först hade undersökt mej så var jag öppen två cm, så det var redan på gång. Så jag ringde Robban o sa att han fick ta o komma tillbaka för nu skulle vi föda. Inget var planerat, jag hade inte packat nån väska det skulle jag ju göra i morgon :) Jag trodde aldrig att jag skulle föda när jag åkte upp!
När Robban kom var kl 17.30 o jag hade blivit flyttad till ett förlossningsrum. Kl 17.45 stack barnmorskan hål på fosterhinnan. Efter det kom värkarna ganska snabbt o dom var smärtsamma. Jag fick lustgas o allt blev mycket lättare :) Värkarna blev mer o mer smärtsamma o jag andas mer o mer lustgas, herregud så mycket lustgas. Jag andades in så mycket så Robban var tvungen o ta den ifrån mej för att jag inte slutade, allt var bara en dimma. Jag hade så himmla ont så när barnmorskan frågade om jag tyckte att jag behövde nån annan smärtlindring än lustgasen så sa jag, JA ge mej nått vad som hellst! Men det hann vi inte med för helt plötsligt gick allt väldigt snabbt. Jag förstod inte själv hur snabbt det gick förrens jag läste förlossnings journalen efteråt. Kl 21.08 fick jag krystvärkar o kl 21.10 föddes Charlie!



Den här förlossningen var mycket värre än den första. Jag vet inte varför men efter att jag hade fött Vincent så tyckte jag att det inte var så farligt som jag trott o att jag skulle kunna göra det igen, nu så bad jag Robban o påminna mej att jag aldrig ska göra om det!
Det kanske var för att med Vincent så låg jag hemma flera timmar med värkar som succsessivt blev starkare. Nu eftersom jag blev igångsatt så var det som o trycka på en knapp o värkarna kom snabbt o dom var väldigt starka från början.

Det var iaf värt det, nu har jag två fina pojkar! Men nu har jag nog gjort mitt :)